Brian Kramer

Vi Tidningen

foto Johan Willner

NÄR VI KNACKAR PÅ STAMPENS DÖRR, en timme före öppningsdags, är det Britt Svalin och Maj Andersson, båda i övre medelåldern, som öppnar. De är Stampens »blues mamas« -nästan varje lördag är de har, hjälper till i baren, driver på publiken och har ofta med sig hemlagad mat till husbandet.

Stampens bluesjam har funnits i fem år och har blivit en institution. Scenen är öppen, vem som heist kan ta med sig sitt instrument och dra en låt. Husbandet kompar. Folk tit-tar in efter lördagsshoppingen, tar ett par ö1 och lyssnar på de friska musikanter, både amatörer och proffs, som gives för dagen.

Jammet öppnar klockan två. Vid halv fyra är det svårt att klämma sig in. Stämningen är hög och vänlig, i stort sett alia åldrar är representerade och det utväxlas många kramar stammisar emellan.

Det här är bluesen i funktion, ett sätt att kommunicera över alia möjliga gränser.

GITARRISTEN OCH SÅNGAREN Brian Kramer har varit kapellmästare under de fem år jammet har funnits. Han ar 40 år, uppväxt i New York, men bor numera med fru och barn utanför Stockholm.

Vi talar om bluesens enkelhet, den som gör att musiker som aldrig har träffats anda kan spela ihop utan egentliga förberedelser. Bluesens rudimentära struktur är här en tillgång; tre ackord, en-två-tre-fyr och så kör man och ser vad som händer.

- Det här är vad jag kallar interaktivitet, säger Brian. Att jamma blues är ett mycket levande sätt att umgås på.

-Jag gillar att sätta samman oväntade konstellationer. Jag har haft en nioåring på scen samtidigt med en man som närmade sig 70. Jag lovar, hade de suttit och pratat runt ett fikabord hade de inte haft mycket gemensamt, de hade sannolikt inte ens gillat varandra. Men när de jammar ihop, då händer nåt stort.

Husbandet inleder. Munspelaren Mats Qwarfordt sjunger sin låt Faith och då kommer bluesmama Britt fram till mig i vimlet, knackar mig på axeln och säger »Den har laten vill jag ha på min begravning«. Strax in till scenen står ett gäng sugna musiker som vill vara med och lira. De kallas upp på scenen av Brian en och en, eller i olika konstellationer.

Brian Kramer har genrens alla hundra år i sina tio fingrar. Han spelar bomullsblues från 20-talet och moderna solon om vartannat. Men när dagens gäster äntrar scenen tar han ett steg tillbaka, kompar och stöttar. Tyvärr kommer inte Dr Balalajka in den här lördagen. Han är en av stammisarna; mitt bland alia gitarrer och munspel lirar han blues på just balalajka.

- Han måste vara ensam i världen om att göra det, säger Brian Kramer. *

Se även www.vi-tidningen.se